109 år!

I med och motgång, i lycka och sorg, finns du alltid med mig i mitt sinne och i mitt hjärta! I 109 år har vi skördat många framgångar och tagit 18 SM-guld, 2 UEFA Cup-guld och 6 Svenska Cupen-guld!

Grattis på födelsedagen vackra, stolta och älskade IFK Göteborg!

RIP Galliano

Jag nås idag av den tragiska nyheten att Restaurang Galliano förlorar alkoholtillståndet.
Vart ska nu dessa arma krakar ta vägen?

Tja, i och för sig, antagligen hit:

Modern fotbollssupporter

Det är inte lätt att vara en modern fotbollssupporter..

Men det kanske är så här de som så gärna vill sälja ut vår fotboll vill ha det? Det blir så mycket enklare om vi gör oss av med alla känslor, då kan de supportrar som är missnöjda bara byta klubb istället för att protestera. Lite som att man byter märke nästa gång man ska köpa ett nytt kylskåp för att det inte levt upp till ens förväntningar. Precis så kallt och fyrkantigt blir det.

Välkommen Darijan!

Idag välkomnar vi löftet Darijan Bojanic till Blåvitt! Som vanligt när en spelare blir aktuell börjar jag följa honom på twitter, och jag hittade en intressant tidigare tweet från vårt nyförvärv som löd så här:

Nu får vi hoppas han håller vad han lovar och börjar leverera, men vad jag hört från de rapporter som kommit från dagens träning så ska han ha imponerat stort med en gång. När vi ändå är inne på ämnet transport skulle jag vilja citera det många Tradera-säljare skriver i sina auktioner för att likna vid Hjalmar Jonsson: "jag ansvarar inte för Postens slarv!".

Hur som helst, välkommen till Sveriges finaste fotbollsförening, Darijan Bojanic!

P.S. Jag älskar Hjalmar av hela mitt hjärta, men han håller inte riktigt längre.

Tillägnat nummer 9

Jag minns när du kom, som anfallare och målgörare. Jag minns hur du brände de mest ofattbara chanserna, hur du kunde skjuta två meter över mål en halv meter ifrån mål. Jag minns hur jag led med dig för varje bränd chans, hur jag varenda gång sa "snart sitter den, snart lossnar det".

Jag minns hur du satte punkt för derbyt mot ÖIS 2005, när du chippade bollen över Dick Last och fastställde slutresultatet 3-0. Jag minns när du avgjorde derbyt mot Gais 2009 med matchens sista spark, och jag minns när du på egen hand besegrade Häcken på den fruktansvärda fotbollsarenan Rambergsvallen genom ett hattrick säsongen 2010.

Se målen från Häcken-matchen här.

Jag minns skatteskandalen, hur du fick skämmas och blev hånad, hur jag än en gång led med dig. Peter Ijeh var borta sedan längesedan och Mats Persson hamnade där han hörde hemma, bakom lås och bom. Men du var en av oss, och jag är så jävla glad över att skiten blev utredd och du fortfarande var en av oss.

Jag minns beskedet som kom förra hösten, ett besked jag trots allt var rätt så beredd på. Efter 200 allsvenska matcher fick du reda på att det var slut. Trots att jag var beredd på det så kändes det förjävligt, för du är och förblir så mycket mer än bara en blåvit spelare. Du är en karaktär och en förebild, en hjälte och en helt jävla unik människa.

Jag älskade, och jag kan bara tänka mig hur motståndarfansen hatade, hur du kunde skälla, grina och svina. Om du under någon match underpresterade men sedan blev tilldelad ett gult kort, då visste jag att nu jävlar är han grinig, nu är han på gång! Många spelare hamnar ur balans när de blir griniga, men du är precis tvärtom. Det är som att du drivs av att grina, och jag kan inte annat än älska den egenskapen. Jag vet att många hatar dig för det, och bara för en sådan sak älskar jag dig ännu mer.

Stefan Selakovic är en dålig förlorare.


Jag minns din allra sista match i den blåvita tröjan, nummer 201 närmare bestämt. Hela matchen var tillägnad dig, vi sjöng ditt namn i 90 minuter plus tillägg, och du tackade oss genom att smeka in en alldeles underbar frispark. Du visade att du minsann fortfarande höll, och även om jag någonstans hoppades att Håkan skulle ändra sig så är jag otroligt glad över att du fick ett så värdigt avslut. Det var du verkligen värd, betydligt mer än det sätt du fick reda på av klubbledningen att du inte längre hade någon framtid hos oss.

Imorgon kommer jag att ställas inför ett dilemma, du kommer att stå på andra sidan. Du kommer att gnälla på domaren och grina utav bara fan, och troligtvis sätter du även en straff, och möjligen något mål där du bryter in från kanten och placerar bollen i något utav målets nedre hörn. Oavsett så kommer jag att fortsätta älska dig, så som många andra bredvid mig kommer att göra. Du förtjänar att bli hyllad även imorgon och varje gång i framtiden du sätter din fot på Gamla Ullevi.

Tack för allt Stefan Selakovic, och välkommen hem!

För mig kommer du alltid att vara en av oss!

Vila i frid, Ivan

Idag lägger vi allt hat och all rivalitet åt sidan, sådant betyder inte ett skit en dag som denna. Jag lider med varenda AIK:are idag, och speciellt med Ivan Turinas familj.

Vila i frid.

Enade vi stå!

Tänk vad lite engagemang från medlemmar och supportrar kan göra! SvFF meddelade idag att de anser att beslutandet om 51%-regeln ska ligga kvar på RF-nivå och inte flyttas till varje enskilt specialförbund, som RF har föreslagit. Detta är ett direkt kvitto på att all tid, energi och det otroliga engagemang vi har lagt ner dels genom att uppmärksamma ärendet i media och framförallt på årsmöten, där förening efter förening under våren ställt sig i ledet för att bevara 51%-regeln, har betalat sig.

Även Tony Ernst, ordförande i Svenska Fotbollssupporterunionen (SFSU) ska ha en stor jävla eloge för hur han har drivit frågan och kämpat för bevarandet av nuvarande regel. Supportrar och föreningsmedlemmar, ni kan gå med huvudet högt idag, ikväll skålar vi för medlemsdemokratin och för att vår älskade fotboll fortfarande tillhör oss!

Här kan ni läsa om SvFF:s ställningstagande.