109 år!

I med och motgång, i lycka och sorg, finns du alltid med mig i mitt sinne och i mitt hjärta! I 109 år har vi skördat många framgångar och tagit 18 SM-guld, 2 UEFA Cup-guld och 6 Svenska Cupen-guld!

Grattis på födelsedagen vackra, stolta och älskade IFK Göteborg!

Står vi enade, MFF?

Ikväll har Malmö FF årsmöte, och ska då besluta om hur de ställer sig till 51%-frågan. Flera stora klubbar, det vill säga IFK Göteborg, AIK, Helsingborgs IF, Hammarby, Elfsborg och Djurgården har redan sagt sitt, ställer sig nu även MFF i ledet ska det bli jävligt intressant att se vad som händer ifall förbundet ändå väljer att gå emot alla dessa klubbar i frågan. Så kom igen nu Malmöiter, nu står vi upp för medlemsdemokratin!

13 mellanår och 1 SM-guld

Hejsan!

Jag har visserligen redan hunnit publicera ett inlägg, men jag tänkte här och nu berätta lite om vem jag är och varför jag har startat den här bloggen.

Jag är idag ungefär 22 år gammal och jag började hålla på Blåvitt runt säsongen -97 någon gång, vilket som bekant var det första i raden av väldigt många mellanår. Det skulle alltså dröja 10 år tills jag fick uppleva mitt första, och hittills enda SM-guld. Jag vill bara poängtera detta, jag är en mellanårssupporter, trots att jag håller på Sveriges mest framgångsrika fotbollsklubb. Jag går runt och drömmer om fornstora dagar, 80-talets UEFA  Cup-framgångar och 90-talets tokdominans och Champions League-äventyr - dagar som jag aldrig har upplevt.

Frågar du mig vad jag förknippar Roger Gustavsson med blir det inget tal om guld eller Champions League, utan snarare "tja, det var ju han som tog över efter Stefan Lundin katastrofsäsongen 2002 där vi var tvungna att kvala oss kvar mot Frölunda". Nä, min generation är inte bortskämd precis.

Jag har startat den här bloggen för att jag tycker om att skriva och för att jag bryr mig väldigt mycket om IFK Göteborg, jag har bara aldrig fått tummen ur röven att göra något åt det. Detta är resultatet, välkomna!

Reflektioner

Inne på mitt kontor på jobbet hänger en bild på klacken, en annan bild på ett firande IFK Göteborg där Tobias Hysén är lycklig. Jag har även den stora postern där reklam görs för den fula, rosa bortatröjan. Jag vet faktiskt inte varför jag har den uppe, varenda gång jag ser den tänker jag "fan vad jag hoppas att vi byter ut den till nästa säsong". Men Blåvitt är Blåvitt, även i de fall då de är rosa, så därför har den fått hänga kvar.

När jag nu studerar den lite närmare så lägger jag märke till att det är en bild på Tobias Sana, Sebastian Eriksson och Stefan Selakovic tillsammans. Två av dessa tre herrar har nu lämnat mitt IFK Göteborg, och det börjar bli allt mer klart för mig att Stefan
Selakovic kanske inte får förlängt kontrakt efter den här säsongen.

Stefan Selakovicccccc, Sella, Sveriges grinigaste fotbollsspelare på planen och med det mest genuina och underbara leendet utanför densamma. Spelartypen vi älskar att ha i vårat lag, spelartypen andra lags spelare och supportrar älskar att hata.

När jag tänker på Selakovic så tänker jag även på när han kom, anfallaren Selakovic, den gamla skyttekungen. Herre min je vad han missade! Han skolades sedermera om till yttermittfältare och blev assistkung Selakovic. På bilden under Sana, Eriksson och Selakovic ser jag återigen Tobias Hysén, den lyckliga Tobias Hysén. Det är inte lätt att låta bli att börja dra paralleller - skyttekungen Hysén har öst in mål för oss fram till denna säsong, där han i match efter matcher bränt helt osannolika lägen. Tobias Hysén har under de senare matcherna spelat som yttermittfältare..

Vad jag vill komma till mitt i allt detta dravel, det är att jag kommer sakna Stefan Selakovic något otroligt mycket om han inte får förlängt, även om han uppenbart inte hålla samma klass som tidigare. Han förtjänar att och bör få avsluta sin karriär i den blåvita tröjan. Vad gäller Hysén tror jag inte att han på sikt kommer fortsätta på ytterkanten, han kommer att hitta rätt igen. Jag tvivlar inte på att den lycklige Tobias Hysén kommer tillbaka.